Vad innehåller ditt garn egentligen?

Ull/Lammull

Ullen har många och goda egenskaper. Den är elastisk, slitstark och håller värmen bra. Ull kan absorbera vatten upp till en tredjedel av sin egen vikt innan du känner av vätan. Dess förmåga att absorbera men även avlägsna fukt långsamt ger ullen en bra isolerande egenskap. Lammullen är den varmaste och mjukaste ullen och kommer precis som det låter från lammens första klippning. 

Merinoull

Merinofåret har en fin, krusig och mycket mjuk ull. Den krusiga strukturen binder mycket luft och ger därför god värmeisolering. Luftrummet som skapas mellan textilen och huden gör att värmen inte leds bort. Ju krusigare ullfibern är desto bättre isolerar den. Merinoullen värmer när det är kallt och andas när det är varmt. På så sätt ser den till att du alltid har en jämn temperatur! Det här gör också att merinoullsskläder fungerar lika bra på sommaren som på vintern. Kreatinet som finns i ullen bryter naturligt ner illaluktande bakterier från huden och fiberytan i ullen är vattenavvisande. Det hämmar bakterietillväxten och blir därmed självrenande och fri från dålig lukt. Plaggen renas av att vädras i friska luften. Tack varje den självrenande förmågan behöver kläderna inte tvättas så ofta som andra textilplagg.

Alpackaull

Alpackan är ett kameldjur nära besläktat med lamadjuren. De lever i Sydamerika, främst i Peru högt uppe i bergen på över 4000 meters höjd. Alpackaullen är varmare än fårullen. Det beror på att den har mikroskopiska fickor i sina fibrer som isolerar luften. Alpackans fibrer är långa, mjuka och glansiga och fria från lanolinolja (ett fett som finns i ull). Ullen är därför också allergivänlig eftersom den inte kräver starka kemikalier för att skilja lanolinet från ullen som ofta lämnar irriterande rester. Ullen är mycket fin och mjuk med 10–20 centimeter långa silkesglänsande fibrer. I jämförelse med fårull är alpackaull mjukare, varmare, starkare och glansigare. Den klassas som en av världens finaste och exklusiva ull tillsammans med Cashmere och Angora. Ett plagg i alpacka kliar mindre och är mer slitstarkt än motsvarande fårulls plagg. Ullen finns i olika klassificeringar beroende på hur fin den är och den finaste kallas Babyalpacka (se nedan).

Babyalpacka

Tätheten, dvs antalet fibrer på den enskilda alpackan, är en viktig egenskap. Ju tätare desto bättre rang av klassificering. Finhetsgraden hos ullen är ärftlig och ju finare ull - desto högre pris. Ullen som benämns Babyalpacka behöver nödvändigtvis inte komma från unga djur, utan kan mycket väl komma från ett vuxet djur med 'fin' fiber.

Cashmere

Cashmerefibern kommer från Kashmirgetens mage. Man klipper inte getterna utan kammar av håren en gång om året. Den främsta egenskapen hos Cashmere är att det är väldigt mjukt, håller värme och är elastiskt. Det har också mottagligt för färg. Eftersom det är relativt begränsad produktion av garnet klassas det till att vara det mest fina och exklusiva.

Mohair/Angora

Mohair kommer från angorageten som har sitt urspung i Turkiet i Ankaraområdet (tidigare kallat Angora). I dag är den största producenten för mohair Texas. Typiskt för mohair är att den är väldigt lätt. Den har ullens alla goda egenskaper förutom elasticiteten. Det är vanligt att man blandar mohair med ull eller nylon för att fibrerna ska hålla ihop bättre. Kidmohair är helt enkelt den ull som kommer från Angoragetens kid. Den är något tunnare och mjukare. 

Silke

Silket kommer från silkesmasken men tillhör ändå gruppen djurfibrer då tråden som masken spinner är ett protein. Silkets mest kända egenskap är dess lyster, att det är mjukt och lite frasigt och har ett fint fall. Silke har en isolerande effekt och tar inte upp så mycket värme vilket är skönt i hetare klimat. Silke är förhållandevis dyrt då framställning är väldigt krävande. Silket är en av de starkaste naturfibrerna som vi känner till men tappar upp till 20% av sin styrka när det blir blött. Det kan också bli svagare om det utsätts för mycket solljus

Bomull

Bomullsfibrernas ojämna njurformade yta gör att bomull lätt tar åt sig smuts och fordrar hög tvättemperaur för att bli ren. Tack vare den goda tvättåligheten skadas den inte av hård behandling. Cellulosafibern leder bort värme från huden, vilket gör att bomullskläder har bra motståndskraft mot värme och är svala i varma klimat. Den torra fibern tål upp till 140°C. För strykning eller varmmangling vid högst 200 °C måste bomullen vara fuktig. Bomull kan angripas av bakterier och mögelsvampar om den förvaras fuktigt. Blekt bomull har högre motståndskraft än oblekt.

Lin

Lin är ett naturmaterial, som inte har någon som helst skadlig miljöpåverkan. Fibern är som bomullen stark, fast glansigare. Den saknar elasticitet och som de flesta vet skrynklar tyget lätt - en egenskap som dock är en del av linets karaktär. Fiberns tyngd gör att man oftast spinner förhållandevis tunna garner. Linnets höga vattenuppsugningsförmåga är särskilt lämpat till diskhanddukar. Vid mangling får linnefibrerna glans och används därför ofta till finare dukar och servetter. Lin krymper mycket lite efter tvätt och tål inte centrifugering då fibrerna bryts av.

Syntetfibrer

De mest kända syntetfibrerna är akryl, polyamid (nylon) och polyester. De är lättskötta, töjer sig inte och de är billigare än naturfibrer. Däremot råder det delade meningar bland många stickare om deras övriga egenskaper. De är inte bra på att hålla fukt och kan därför kännas lite klibbiga, de noppar sig lätt och har inte den levande känslan i plagget. Många tillverkare kombinerar dock syntetfibrer/naturfibrer för att tillföra vissa egenskaper som styrka och elasticitet.